Direktlänk till inlägg 31 januari 2014

2013

Av rigoletto - 31 januari 2014 22:51

Tanken var ju att jag skulle rida in min lilla häst helt själv och från början. Men i januari såg min mage ut såhär:

 

Möjligen att jag skulle ha ridit under graviditeten om jag haft en häst jag känt bra, men inridning var uteslutet.

Eftersom han är lättfödd och var väldigt rund, i samband med att en kompis erbjöd sig att hjälpa mig att rida honom lite om jag ställde mig i det stallet hon hade sin häst fick han flytta från underbara lösdriften www.tjuvkilmellangard.se för att stå i mina vänners stall ett par månader. I mitten på januari gick flytten. Lasta var inga som helst problem trots att vi inte lasttränat, han gick helt enkelt bara rakt på. Skönt. Han har inte stått i box mer än några nätter innan så jag var lite orolig över hur det skulle gå men han tog även det med ro.

 

Kallt och jävligt var det. Men mysigt att stå i just det stallet, det blev många härliga fikastunder och stallet är helt underbart med stora fina boxar, lättjobbat med mockning/mat och hästarna går ute mycket och länge i stora hagar. Många promenader blev det med mina fina pojkar.

I februari  blev det lite barmark, jag passade på att longera för att lära honom kommandon inför inridningen samt att han skulle få springa av sig lite. Jag märkte stor skillnad på att han blev ”brötigare” när han stod på box mot när han gick på lösdriften. Han är ju en väldigt snäll häst så han blev ju inte jättejobbig men han behövde verkligen få busa av sig, speciellt när det dessutom var halt i hagen så han inte kunde släppa loss där.

 

Jag kan ju inte tömköra, så longerar fast med tömmar och gjord så att jag har lite mer kontroll plus att det inte blir så ”slängigt” utan lite mer balanserat.

Det var också månaden när han reds ut första gången. En mycket kort sväng på typ 20 min. Han var så snäll och lugn och jag var helt paff. Hade nån bild av att unghästar skulle vara lite busiga och rädda men inget skrämde honom utan han gick glatt framåt.

 

Mars fortsatte i samma anda. Många promenader och min kompis red ibland. Hon skrittade och travade mest och lät honom bara känna att det är kul. Hon lade en grym grund för mig, härligt med duktiga vänner!

I slutet på april hade han går en hel del:

 

Det var dags att flytta tillbaka till Tjuvkil eftersom bebisens ankomst närmade sig. Det är ju vårt första barn men det var inte så svårt att lista ut att det skulle vara skönt att ha honom i lösdriften när Liten kom, så jag bara behövde åka ut till honom när jag ville.

Hemma började vi förbereda för att familjen skulle utökas. Sumo testade mattan i barnrummet och godkände lillasysters inredning:

 

I mitten på maj föddes vår dotter Alice. Hon kom ganska precis när hon skulle (3 dagar tidig) men när förlossningen satte igång visade det sig att hon låg i säte så det fick bli akut snitt. Jag var väldigt besviken över det då jag var supertaggad för förlossning, men hon mådde bra och det är såklart huvudsaken.

Jag däremot blev väldigt sjuk fyra dagar efter hon kom. Jag fick väldigt ont i en axel och i ryggen, det visade sig att jag hade vätska i ena lungan. De sa att de inte kunde göra något åt det så vi fick åka hem ändå. Jag mådde fruktansvärt dåligt och hade grymt ont. Jag ringde dagen efter och förklarade hur jag hade det, men de sa att jag skulle vila. Eller, de sa massa mer och var ganska otrevliga så jag kände mig mest dum som hade ringt. Nio dagar satt jag hemma och hade så ont så jag trodde jag skulle gå sönder, och andas var väldigt väldigt smärtsamt och svårt.  När de ringde för att kolla hur jag mådde efter det akuta kejsarsnittet och jag förklarade hur jag mådde ville de att jag skulle komma in genast. Det visade sig att jag hade lunginflammation/lunsäcksinfektion med sammanfallen lunga och 7 cm vätska i lungan som följd. Jag blev inlagd och min sambo och Alice fick åka hem. Efter några dagar tömde de lungan på 1,5 liter vätska, det var inte skönt direkt men dagen efter det vände det äntligen och jag började bli lite lite bättre.

Under tiden gick Rigoletto i sin hage och hade det gött. Kan ju minst sagt säga att de 4 månaderna vi la på att banta honom var lite bortkastade haha. Han gick totalt 6 veckor på bete utan att göra någonting (nästan två veckor innan Alice kom och 4 veckor efter)

 

Efter att ha varit inlagd sex dagar fick jag i alla fall komma hem, även om jag fick åka in till sjukhuset 3 ggr/dag för att få antibiotika. Och efter ytterligare ett par dagar började jag känna mig som väldigt levande haha. Skönt att få komma hem till min lilla familj i alla fall.

 

 När jag blev ytterligare lite bättre åkte jag ut och hälsade på min kära lilla häst och lät honom leka lite i ridhuset. Han hade ju tjockat till sig lite efter 6 veckor på gräs utan motion...

 

Vi gick ut på en del promenader igen, jag min hund och min häst. Men nu hade vi även sällskap av lillasyster Alice <3

 

Fem veckor efter min dotter kom satt jag äntligen upp och red för första gången. Jag hade ju suttit på honom ett par gånger innan jag blev gravid, men inte tagit ett enda steg. Nu var det dags, och det var helt underbart. Som jag hade längtat. Det blev två varv i skritt, eftersom jag hade blivit snittad fick jag inte träna förrän 12 veckor efter operationen men skritta ett par varv kändes som det var helt ok.

 

I juli var det dags för första uteritten. Jag var supernervös, har blivit en riktig liten tant. Han var snäll, och fast han knappt var riden ville han gå först av alla. Han var inte heller rädd för något, men när han blev trött började han kasta väldigt mycket med huvudet. Då hade han svårt att hålla balansen och var nära att trilla, jag hoppade av och ledde en bit och då gick det ok. Men jag tyckte allt att det var lite olustigt ändå.

 

Han njöt mycket av sommaren och av att gå i stora härliga hagar:

 

Jag insåg dock att det skulle bli tufft att ha honom själv, tiden räckte liksom inte till. Så jag hittade världens bästa medryttare som började ha honom två dagar/vecka. Det är en kollegas dotter och det fungerar så himla bra. Eftersom han är så ung vill jag ju att den som rider honom ska rida lite som jag så det inte blir så komplicerat för honom. Anna och jag kompletterar varandra bra så det känns toppen. Dessutom började min bonussyster rida honom när jag åkte ut eftersom jag insåg att det var lite klurigt att rida när jag hade med mig Alice :)

I juli var det också dags för första dressyrlektionen. Jag ville rida för någon på en gång så att jag inte skulle lära in massa dumheter. Det var ju fortfarande bara ca två månader sen operationen så jag hade inte så bra bålstyrka utan föll fram väldigt mycket. Men det var superroligt, och Rigoletto var väldigt lyhörd och arbetsvillig. Sådär som unghästar är. Det händer så mycket varje gång, jag blir fortfarande lite chockad över att man visar något ena gången och nästa gång kan han det. Sjukt kul. Här är i alla fall en bild från första lektionen.

 

Tiden gick fort och snart var det augusti. Det var dags för lite löshoppning igen. Man kan inte på något sätt påstå att han har mycket spänstighet men han tycker det är riktigt roligt. Söt är han i allfall när han tar sig över hindrena.

 

Vi får också i slutet på löshoppningen visa våra hästar för hand. Haha inte lätt att springa med min otränade hydda men jag öste på allt jag orkade.

 

Vi fortsatte också rida för tränare, och övade flitigt på läxorna mellan passen. Första lektionen tränade vi på att öka och minska tempot samt att göra serpentinbågar. Lite igångsättningar med såklart. Andra lektionen fortsatte vi med det och började också ställa honom. Vi hade lite problem under lektionen och fick inte riktigt till det. Men vi fick bra hjälp av tränaren och nästa gång jag red så bara satt det, ascoolt.

 

Så kom september och sommaren bara fortsatte. Helt ljuvligt. Alice fick sitta på Rigolettos rygg för första gången och det tyckte hon var spännande. Jag hoppas ju att det ska bli en liten hästtjej, hon får vara med så mycket som möjligt nu så hoppas jag på det bästa. Hennes pappa tycker hon ska bli motortjej, men vi kan nog komma fram till att det kan bli både och. Kommer såklart sluta med att hon inte är intresserad av varken eller men det är ett senare problem haha.

 

Anna var med hopplektion med. Han är ju defenitivt ingen hopptalang men kul att kunna hålla på med allsidig ridning. Även jag var senare med på en lektion,  kul men jag var toknervös och var helt säker på att jag skulle slå ihjäl mig. Nåväl, tillbaks till första lektionen så tog de sig i alla fall igenom. Anna verkar ändå inte tycka det var så farligt för hon har hoppat de flesta lektionerna efter det.

 

Under oktober så fortsatte dressyrpassen och min tränare red honom för första gången. Han var så stilig så :) Väldigt kul att kolla när någon så duktig rider ens häst.

 

Jag red också ut på första längre ritten, med både trav och galopp. Återigen imponerade han på mig då de andra stack iväg i väldigt mycket snabbare galopp än jag hade tänkt mig. Vill ju att det ska vara kontrollerad galopp i början så att det blir normen. Sen kan man ju busa hur mycket som helst, bara han inte tror att det är så det alltid ska vara.

I november var det Hubertustema på hoppningen, men jag tror inte ens Rigoletto la märke till att det var pyntat i ridhuset. Skönt att han är så cool med allt sånt.

 

I december var det dags för sista dressyrlektionen på ett tag. Han ska få vila lite från det ca två månader innan vi kör igång igen. De sista två lektionerna tränade vi på att han skulle bära sig själv. Så jag red honom i form, när han kändes stadig och fin gick vi in på stora mittvolten där jag längde ut tyglarna framåt/nedåt. Han skulle länga på sig och slappna av. Han förstod snabbt och det var en riktigt bra övning. Han längde fint på steget och började jobba mer bakifrån och bar upp sig själv. I galoppen hade han det svårare, och det var inte helt enkelt att länga ut tyglarna eftersom han hade dålig balans. Men jag skulle kombinera denna träning med att tömköra honom alt longera lite inspänd så han fick jobba upp sin galopp utan att behöva balansera upp mig med. Bild på årets sista dressyrlektion:

 

Jag är fortfarande svag i bålen, så faller lätt framåt. Många månader utan sömn har gjort att jag inte ätit speciellt bra och träna har jag verkligen inte orkat. Så det finns många kilos övervikt att ta tag i. Nu sover Alice bättre och jag har börjat träna Military fitness, simma samt jogga lite. Har också börjat tänka på vad jag äter så det ska nog bli ordning inom kort.

I slutet på december fick han vara med på tömkörning. Mia kommer ut flera dagar i veckan över jul/nyår/början på 2014 så jag bestämde att han skulle få vara med en gång i veckan under fyra veckor. Under första tillfället så gjorde hon en koll på vad han kunde och lät honom trava över lite bommar och cavaletti. Han gillar verkligen att jobba och sin tjocka mage till trots så är han väldigt pigg och arbetsvillig. Han förstod snabbt vad Mia ville och ansträngde sig för att hon skulle vara nöjd. Duktig kille.

 

Sen kom julafton och då fick Alice vara tomte:

 

Året avslutades med tömkörning på nyårsafton. Sen firade hela familjen utan Rigoletto lugnt och fint hemma där vi allihopa somnade gott runt tolvslaget!




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av rigoletto - 3 juni 2017 08:56

För ett tag sen var vi på Stall Phem och löshoppade. Jag hopptränade för Tord i ett par år när jag hade min gamla häst, och det är den bästa hopptränaren jag haft. Nu vågar jag knappt hoppa, men löshoppning passar ju fint. Så när jag såg att de ha...

Av rigoletto - 3 juni 2017 08:38

Tiden  rullar på snabbt, nu har Rigoletto hunnit bli 7 år. Men han har ju alltid varit som en liten farbror så det känns väl egentligen bara som att han  nu mer börjar komma i sin  rätta ålder :) Eftersom jag blivit rätt harig med åren passar det m...

Av rigoletto - 15 mars 2017 11:05

Äntligen är BE-kortet klart. Transport hade jag ju redan, men kunde inte dra med vår skåpbil. Det var ett himla meck att leta bilar jag kunde låna eller be någon vänlig själ att köra mig. Men nu är det bara att åka, sååååå skönt. Äntligen börjar vå...

Av rigoletto - 19 februari 2017 23:11

I år är tanken att vi ska debutera MSV:C1. Men eftersom det är det som varit mitt slutmål, och han bara är sju år i år så har jag ingen brådska. Vi har våra svagheter, bla så orkar vi inte lägningarna hela vägen. Så vi kommer bygga styrka, både han...

Av rigoletto - 19 februari 2017 22:29

Året började inte så bra då Letto fick en hovböld i november 2015, vi åkte in på klinik och de skar upp den samt gipsade. Eftersom vi ändå var inne ett antal gånger under denna perioden passade vi också på att göra en ordentlig koll på hans mage, då ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se